Dagsform

Jag nyser så högt och så ofta att grannens hund blir rädd.

Jag gick till jobbet (ca 7 minuters okrävande promenad) och var så slut att jag var tvungen att vila i 20 minuter innan jag orkade gå hem. (Att jag alls gick dit var för att jag behövde hämta några viktiga(tm) papper.)

Min näsduks- och halstablettskonusmtion mildrar effekterna av finanskrisen idag också.

Taskig tajming

På söndag har jag en viktig deadline för en ansökan. Så viktig att chefen tycker att det är helt OK att jag inte gör så mycket annat än skriver på densamma den här veckan. Därför bekymrade det mig inte så mycket när jag upptäckte att jag höll på att tappa rösten i lördags; jag skulle ju ändå skriva, inte prata den kommande veckan.* Dock kändes det som mycket dålig tajming när jag vaknade på söndagsmorgonen fullständigt attackerad av vad som måste vara alla förkylningars moder. Forskningsansökningar går inte väl ihop alla tänkbara förkylningssymptom, och dessutom i kubik. Jag är till och med täppt i bihålorna, och det tror jag knappt jag har varit tidigare i livet... Min konsumtion av näsdukar är så hög att jag är övertygad om att detta kommer att mildra den amerikanska finanskrisen något. En annan del av pluskontot är att halsen nu inte gör mer ont än att jag kan svälja fast föda. Man tröttnar lätt på soppa när det är det enda man kan äta, vid alla måltider.

Nå, några vänliga och mycket tålmodiga själar har läst lite olika delar av den här ansökan, och i anslutning till en av kommentarerna som personen skrivit in i texten fanns också en länk... Jag förväntade mig förstås något seriöst... Men kom till ett transcript av Monthy Pythons version av spanska inkvistionen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta tilltag. (Jag tror knappast att det var tänkt som en uppmaning till allmänt slösurfande. Inte för att jag skulle ha något emot en comfy chair, men...) Roligt var det hur som helst.

För övrigt kan det meddelas att det idag har fallit så mycket snö i Baltimore med omnejd att nästan alla skolor i hela Maryland varit stängda idag, och att till och med Hopkins, som aldrig stänger (ingen jag jobbar med kan minnas att det har hänt), slog igen portarna på eftermiddagen och ställde in alla eftermiddags- och kvällsklasser. Mycket snö? Ja, det är nog nästan 5 centimeter...


*Not till mina föräldrar - tappad röst gör telefonsamtal meningslösa, därav att jag inte ringde i lördags och kollade läget efter operationer och sånt. Men Wilma har meddelat allt viktigt tror jag.

Citat

Kanske en av de bästa kommentarerna från en universitetsverksam lärare någonsin:

"The goal of this class is to bring people's self esteem into equilibrium with their abilities"

Kan ibland vara svårare än det låter, har jag en känsla av...

Glada, trevliga och snabbtänkta

Glada, trevliga och snabbtänkta. Det är oftast en bra beskrivning på samtliga mina kollegor. Men det finns samtalsämnen och tillfällen som utgör undantag. Tex P. och J. när de diskuterar olika sätt att döda de råttor som försöker inta deras hem. (Råttproblemen är ganska stora i den här stan, liksom råttorna själva som inte sällan är stora som små hundar. De råttor, i 3-kilosklassen, som gjorde misstaget att gå in i P:s källare dör nu en, vad jag kan förstå, mycket plågsam död i samma källare.)

Idag kunde vi notera ett annat undantag från den regeln.

En av kollegorna går nämligen på en (i mina ögon rätt mystisk) så kallad de-tox diet, vilket innebär att han fastar, inte i en dag, inte i två, utan i sju dagar. Och det är inte vilken fasta som helst. Det enda han dricker är 1) destillerat vatten, 2) soppor som görs på pulver och destillerat vatten samt 3) s.k. energidrinkar som görs på, tadaa, pulver och destillerat vatten. Behöver jag säga att den både gör honom lite trögtänkt och faktiskt mer än lovligt gnällig? Han hävdade dock bestämt att humöret blir bättre under dag 3, som infaller imorgon. Låt mig säga som så att hela labbet håller tummarna för att det stämmer.

Sensmoral: Om du har ett jobb som kräver interaktion med andra människor, och ändå aboslut måste fasta sju dagar i sträck, gör det på semestern.

Tips, tack!

Nuvarande humör, arbetsbelastning och omständigheter kräver musik av en särskild sort. Sånt som Bo Kaspers, In Flames och Sahara Hotnights.

Men, när man ska lyssna både dagar och kvällar, och inom kort också nätter, så behövs det mer. Alltså blir det guldstjärna till alla som kan komma med bra tips som kvalar in i ovan nämnda kategori. (Ännu mer guldstjärna om någon ev har ett last.fm-bibliotek som jag kan snylta på... Jag inbillar mig nämligen att jag inte har tid att göra det. Vilket om det är sant, rimligen borde innebära att jag inte har tid att blogga heller...)

För övrigt har jag dåligt samvete över alla människor jag borde höra av mig till genom mer privata kanaler än denna. Men efter första februari, då minsann...

270 mil i bil

J. var här över nyår, så dagen innan nyårsafton gav vi oss iväg på en liten roadtrip, med destination söderut. Den slutade, enligt gps:en, på ca 270 mil. (Inte miles alltså, utan mil.) En ungefärlig resväg kan ses här.

Ur högen med blandade, och ibland också lätt surrealistiska, upplevelser och spaningar måste följande nämnas:

#Motellet i Roanoke Rapids som endast accepterade körkort utfärdade i North Carolina som giltig legitimation. Kvinnan bakom disken förklarade detta som om det vore den självklaraste sak i världen men erbjöd oss generöst nog att vänta tills (den enligt henne något märkliga) managern kom tillbaka eftersom hon själv inte kunde fatta det slutgiltiga avgörandet om hurvida ett pass kunde komma ifråga som identifikation. Vi avböjde dock det erbjudandet och åkte vidare, medan vi funderade på hur det kan bära sig att driva en motellverksamhet, i North Carolina, som i praktiken bara är till för invånare i North Carolina. Det tar trots allt inte alltför många timmar att åka igenom delstaten. Och Roanoke Rapids är kanske inte coolaste stället i världen...

#På väg ner mot Savannah i Georgia på nyårsaftonen utbrister J. plötsligt exalterat "kolla där!" Jag tittar mig noggrant omkring men ser inget särskilt, och förstår först när hon förklarar att det är det gröna gräset som hon menar. (Vi har förvisso inte grönt gräs här heller just nu, men säsongen är betydligt längre än i Sverige, det kommer bli tungt att vänja sig vid klimatet i Sverige igen...). Dock ska medges att även jag tyckte att det var lite coolt med palmerna som växer längs I-95 i South Carolina och Georgia. Vi hade bland annat ett par på parkeringsplatsen utanför det rätt så sunkiga motellet i Hardeeville, SC där vi bodde den natten.


#Savannah är en lustig, men söt liten stad. Lite som en amerikansk motsvarighet till Sigtuna eller Söderköping eller så. Hur som helst ett mycket trevligt ställe att spendera nyårsfton på. Oklart varför de unga män som erbjöd oss ett antal öppnade burkar öl först ansåg att vi var mycket märkliga som tackade nej och sen menade sig förstå att det var ett helt normalt beteende när de fått klart för sig att vi är svenskar.




#På nyårsdagen styrde vi kosan västerut, mot CNN:s och Coca-Colas huvudstad Atlanta. Detta gjorde att vi tvingades uppleva en temperatursänkning på ca 20 grader (det var varmt och skönt i Savannah) och ett antal mil ruskigt dåliga vägar, samt trafiken runt Atlanta. Låt mig säga detta: Jag betvivlar intelligensen hos den som ansåg att mindre än 500 m skulle vara tillräckligt för ett filbyte över 4 filer där hastighetsbegränsningen är 65mph (knappt 110 km/h) men alla förstås kör fortare än så... Det hade varit liiiite trixigt att hinna med även om det inte varit rusningstrafik... Men som tur var hade vi ju Jill med oss, så att hitta en alternativ väg var inte alltför komplicerat. (Jill=gps:en, och det är faktiskt sant att hon heter så.) För övrigt påstås trafiken runt Atlanta vara jämförbar med den i LA...



#På vägen norrut regnade det och var allmänt trist väder. Dock inträffade den händelse som kommit att gå till historien under rubriken "Det var en gång två akademiker som skulle tanka en bil..." Till vårt försvar vill vi dock anföra att vi 1) faktiskt hade tankat flera gånger tidigare under resan utan problem, och 2) att vi absolut inte var de enda som inte begrep instruktionerna (och en översättning till svenska hade inte hjälpt...) och 3) att vi faktiskt båda är experimentalister så vi lyckades till slut efter att ha varierat alla möjliga parametrar. Och bensinen var väldigt billig där.

#USA är ju landet som går i bräschen för mycket teknisk utveckling, men det gäller inte nödvändigtvis i alla avseenden, tex den "parkeringsautomat" som finns på bild nedan...


#Amerikanska shoppingcenter är ofta så stora att man blir fullständigt utmattad av att bara gå in i dem. Men man får en hyfsad promenad om man går ett par varv runt dem... (Det är ju inte en slump att "mall walking" existerar som motionsform här.)

Bättre sent än aldrig: Gott nytt år!

Jaha, så här en dryg vecka in på det nya året är det kanske dags att skriva här igen. Gott nytt år till exempel. Att den sedvanliga nyårsaftonshälsningen helt uteblev i år beror på att jag chockade mig själv (och andra) med att låta datorn stanna hemma när vi åkte på roadtrip. (Mer om den senare.)

Så vad bör man minnas av 2008? Politiskt är det förstås ganska enkelt. 2008 var året då den svenska regeringen, liksom riksdagen, drabbades av en total intellektuell och ideologisk kollaps. Att FRA-lagen har förbättrats något jämfört med ursprungsförslaget betyder egentligen inte så mycket. Det är mycket mer intressant att fundera över vilka förslag regeringar, av olika färg, inte skäms det minsta för att lägga fram, och vilka konsekvenser det kan och bör få. Vi är ju vana att tänka på Sverige som ett hyfsat demokratiskt land men det övervakningsmaskineri som nu sjösätts får en snarare att associera till diktatorer och militärjuntor och liknande...

Ja, och så vann ju Barack Obama det amerikanska presidentvalet. Historiskt så det förslår förstås, men det verkligt intressanta har ju bara precis börjat. För det är ju faktiskt nästan två veckor tills det är dags för installation. Och det är ju först därefter som hans jobb börjar på riktigt.

Vad beträffar det personliga planet skulle man naturligtvis kunna skriva långrandigt om både positiva och negativa saker, men jag tror jag håller mig till den korta versionen här. 2008 var bra mycket bättre än 2007, som i sin tur var väsentligt mycket bättre än 2006.

Mycket intressantare är ju att fundera på 2009, och hur den uppåtgående trenden ska kunna hålla i sig. Det kommer bland att kräva någon slags jobb, någonstans, när min tid på Hopkins är över i augusti. För tillfället är siktet inställt österut jämfört från min nuvarande position, men västerut jämfört med tidigare lokalisering, och det innefattar förstås en faslig massa skrivande av ansökningar.* Och så hoppas jag att jag ska hinna besöka Salt Lake, Seattle, Chicago och New Orleans innan min tid här i landet är över. Förhoppningsvis blir detta också året då jag tar mig till Kanada. (Vadå tid att forska? Vadå avsluta projekt? Vadå skriva artiklar? Menar ni att det tar någon slags tid? Kan jag aldrig tänka mig...) Inom avdelningen "drömma kan man ju alltid" skulle jag kunna tänka mig att göra en låååång lista med (fåfänga) förhoppningar för året som kommer men jag tror att jag låter den vara opublicerad så länge...

Nyårslöften då? Tja, jag brukar ju försöka undvika sådana, men ett som kanske skulle kunna vara vettigt med tanke på att det lär bli ett ganska omvälvande år är att jag inte ska oroa mig över saker i onödan. (Jag utlovar härmed en fika vid lämpligt tillfälle till den som kan komma upp med en inte alltför verklighetsfrämmande definition av "i onödan" som ändå leder till att jag inte behöver slösa energi på att oroa mig en massa). Och nu, tillbaka till den där ansökan...

*Nästa viktiga deadline infaller i månadsskiftet januari-februari, så förvänta er inget frekvent bloggande innan dess.